Perspektiv

En stor polett ramlade ner för bara ett par år sedan tack vare en fantastisk coach och coaahutbildare, Emma Persson. Den handlade om just perspektiv.

Perspektiv är ett ord som vi skapar en relation till pö om pö under vårt liv. De allra fösta trevande stegen är kanske när barnet får uppmaningen att sätta sig in i hur det känns för det andra barnet när hen kastar sand i ögonen på det. Sen fortsätter det med perspektivundervisningen i bildämnet i skolan. Åtminstone var det så för mig. Och senare utvecklas det till att bli ett allt mer teoretiskt och mycket abstrakt begrepp som vi kanske inte ens bemödar oss om att fundera över vad det innebär egentligen.

Så många gånger som jag slentrianmässigt använt mig av ordet utan att fundera över eller försöka förklara för någon annan vad som finns i det när jag t ex har sagt: “Om man ser det i ett annat perspektiv skulle den här förändringen kanske inte bli så lyckad när det gäller måluppfyllelsen.”

tFrågan är - sätter jag mig verkligen in i vad perspektivet innebär? Ordentligt? Eller blir det bara ett ord? Ett snyggt ord. Ett ord som var lite som perfekt att använda.

För vad är det där perspektiv egentligen?

Att sätta på sig ett par andra glasögon.
Att gå några mil i någon annans skor.

Ja, uttrycken för att förklara vad det innebär är mycket konkreta om man verkligen tolkar dem bokstavligt och finns i sånger och texter lite här och där. Gemensamt för alla dessa konkreta förklaringarna är i alla fall att jag faktiskt behöver göra något/ pröva något/ se något på ett sätt jag inte gjort tidigare. Jag behöver ge mig tid att fundera över det på ett annat sätt. Och det är nödvändigt om jag VERKLIGEN vill ge ordet perspektiv en mening och inte bara vara en snygg förpackning i min mundiarré (ursäkta uttrycket, men det beskriver verkligen sjukan som jag och många med mig lider av - MASSOR MED ORD)

Så vad var det med min polett då?
Jo, i vanliga livet och i livet som coach utgår jag nästan alltid från att det är jag som ska göra ett val (vilket ju är extremt viktigt i sig) men i ett sammanhang för att utforska vidare: “Om du skulle välja tre gäster att bjuda på middag, vilka skulle de vara?” “Vilka tre resmål skulle du välja om du fick resa vart du ville?” Dessa val följs sedan av vidare frågor för att hitta styrkor och värderingar när jag använder dem tillsammans med en klient i ett coachssamtal.

Emmas röst klingar ännu i mitt inre när hon lyssnat på mig “Varför är det bara du som ska välja? Vad händer om du istället frågar: Vilka tre personer skulle vilja komma på middag hos dig? eller Vilka tre resmål skulle vilja att du kom till dem?”

Ja, vad händer om jag vänder på frågan och ser den ur ett annat perspektiv? Vad får jag för svar då?

Ja, är du nyfiken på följdfrågorna och hur de kan användas så är det inga problem. Det är bara att boka in dig för ett coachande samarbete med mig.